Olika scenarios.

IBLAND funderar man på hur det hade blivit med ett omvänt scenario . . .

Om jag inte hade sagt upp mig från mitt näst sista jobb, och om jag inte hade hamnat på det där senare kontoret som LASade 25 % av personalen . . . och om den svenska arbetsförmedlingen hade fungerat hösten 1995 . . .

Ja, då hade jag bott kvar i den lägenhet som omvandlades till borätt, och när jobbskatteavdraget infördes hade jag sålt lägenheten, och lagt skatteavdraget på räntor, och köpt ett mindre hus.

Jag hade aldrig haft tid att se på TV:s debatter om den svenska arbetslösheten.

Inte heller haft tid att följa med debatten på internet.

Inte vetat något om den svenska arbetslösheten alls, eller rådande dito politik.

Jag hade då på min fritid haft råd med att gå på gym, gå på restauranger, gå på teatern, gå på bio, fixa middagar, och göra weekendresor.

Jag hade beordrat mina barn att plugga vidare för att få en hög lön så småningom.

Såvida de inte hade blivit så bortskämda att de inte klarat av att varken plugga eller jobba.

Istället bor jag nu i en mindre hyresrätt än tidigare.

Jag beordrar mina barn att inte plugga och skaffa sig lån, för det finns ändå inga jobb i Sverige längre. Civilekonomer jobbar som redovisningsassistenter, och IT-ingenjörer sitter i fas 3.

Jag säger istället till dem att jobba, jobba, jobba, med precis vad som helst, gör en intern karriär någonstans, och flytta sedan utomlands.

Sverige är en döende ankdamm, med dumpade löner, på de få jobb som finns kvar.