Lyckliga människor är osjälviska, generösa, och jagar inte pengar, prylar eller prestige.

Pengar kan höja vårt välbefinnande till en viss del, särskilt när man går från att vara fattig till att man har så att man klarar sig (ett relativt begrepp), men därefter planar kurvan ut. Det går inte att köpa sig lycka. Pengar kan ge status och en känsla av kontroll men inget annat.

Hur klarar arbetsförmedlingen invandrade akademiker, när AF inte klarar svenskfödda akademiker? Den traditionen saknas helt.

Jag kan ta mig själv som ett exempel (känner för övrigt till även flera andra fall).

För 3,5 år sedan avslog AF en 12 veckors kurs till A-kasse-handläggare, med en jobbmöjlighet redan sommaren 2007. Nu sommaren 2010 (efter fas 1 i JOB, SFS 2007:414) ska jag anvisas till försäljarjobb.

Jag skulle behöva en kurs i SAS och/eller SSPS, men nekas detta av AF.

Hälften av 40-talisterna har redan gått i pension utan att det märkts särskilt på arbetsmarknaden.

Jag har en 80-talist i familjen vilken jag varnar med stort V att ta studielån och fortsätta plugga vidare. Jobbmeriter är vad som gäller idag.

Innan en invandrad akademiker kan söka jobb måste personen kunna tala, skriva, stava, och läsa svenska.

Själv skulle jag gärna kunna tänka mig städa hotell i Grekland, som invandrare där, innan jag kan grekiska.

http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/integrationen-under-luppen_4796029.svd

Back- och frontcurling.

Svenska föräldrar är enligt uppgift de mest curlande föräldrarna i världen (själv är jag i det fallet inget undantag).

Och, det verkar som om den offentliga sektorns myndighetsutövande tjänstemän i Sverige också är de mest curlade tjänstemännen i världen.

Skillnaden är att dessa senare curlas både efter och före en undermålig handläggning.

Detta är nog också särskilt förekommande på den kommunala nivån (fritidspolitiker).

Nu har ett exempel från denna senare värld exponerats här på "löpet" i ett par dagar.

Denna person har i svart på vitt uttryckt sina tankar om arbetssökande inom Stockholms kommun:

Hon tycker att arbetssökande, som kämpar i blod, svett, och tårar för sin överlevnad är: sjuka,  galna, bizarra, rasister, rättshaverister, och soff-liggare.

Inkl. diverse hot om diverse "åtgärder" (olagliga repressalier kallas det på juristspråk).

Denna tankegång är inte unik, skillnaden är bara den att den tänks, den uttrycks i slutna kafferum, men den skrivs sällan ned.

Är detta nedvärderande tankesätt bland myndigheter om invånarna någon slags tradition i Sverige?

Förut tvångssteriliserades epileptiker, sjuka lobotomerades, barn tvångsomhändertogs och omhändertas fortfarande, på lösa grunder, hit och dit, etc. etc.

Vi har länge haft världens högsta skatter och har 20.000 hemlösa i Sverige.

Idag klassas arbetssökande som sjuka (både av AF och kommun), och en del invånare ges jobb utan lön, eller en lön på existensminimum.

Och allvarligt, VEM tror att valaffischer, oavsett parti, har någon som helst inverkan eller påverkan på dessa alla drabbade människor, deras familjer, släkt, vänner, och bekanta?

JO menar:

Även ”sociala” sanktioner kan vara väl så kraftfulla och verka ”avkylande” på anställdas frihet att säga sin mening.

Meddelarfriheten består utöver av repressalieförbudet av en tystnadsplikt och ett efterforskningsförbud.
Grundtanken är att missförhållanden inom en myndighet ska komma till allmänhetens kännedom.

JO värnar om sitt "renhållningsarbete" (även ringa brott) när det gäller anställdas meddelarfrihet och  åtföljande repressalier, men knappast tydligen när det gäller invånares meddelarfrihet avseende missförhållanden på myndigheter (Yttrandefrihetsrättsliga frågor, SOU 2009:14).

Arbetsförmedlingens "one-size-fits-all" gäller inte enbart flyktingar och invandrare utan även arbetssökande svenskar.

Ingen kontrollerar vad som sker nere på AF-golvet.

Regeringarna har under årens lopp öst på med massor med resurser, dock utan uppföljningar och utvärderingar. IAF skriver en och annan rapport som ingen läser.

Handlingsplaner skrivs ut på en illande röd minut på AF-kontoren, och på löpande band, UTAN att några frågor ställs om den sökandes bakgrund.

På lycksalighetens ö (AF-golvet) gör man skrot av bra plåt, oavsett hudfärg, och detta uppbackat av AMS juristerna (inkl. länsrättens jurister och JO - JK).

Alla dessa statliga handläggare är precis lika självgoda och fartblinda som de kommunala dito.

Varför tror Nyamko Sabuni (fp) att det ska bli annorlunda med t.ex en ny lag för flyktingar som fått uppehållstillstånd?

Det är arbetsförmedlingens ansvar, säger Nyamko.

Det har det väl ALLTID varit. AF är huvudman för alla arbetssökande.

200.000 av 700.000 inskrivna vid arbetsförmedlingen är födda utomlands, varav 21.000 läser svenska, enligt AMS statistik.

Hälften av 40-talisterna har pensionerats nu utan att det märkts på arbetsmarknaden.

På 90-talet försvann ½ miljon jobb. Under Finanskrisen försvann 150.000 jobb.

http://www.e24.se/makro/politik/nyamko-sabuni-lovar-battring_2069701.e24

Någon sa: - " Arbetsförmedlingen är ett stort skämt, och det vet alla, utom dom själva. " -

http://vstatkommun.arbetsformedlingen.se/s_default.aspx?kon=nej

Arbetsförmedlingen "administrerar" arbetssökande, de varken skapar eller förmedlar jobb.

Nej, just det, om nu inte de lediga jobben i Sverige räcker till 700.000 sökande (ingen skriver knappast in sig på kul hos AF), så kan väl ändå de sökande begära ett humant, konstruktivt, kompetent, och respektfullt bemötande på AF.

Alliansen och oppositionen har ingått diverse oheliga allianser.

Båda håller tyst om LAS i kombination med / kontra ALVA (visstidsanställningar).

Den klyftan är den största klyftan i Sverige mellan dem som har och dem som inte har, d.v.s ett jobb.

En samarbete mellan (m) och (s) kommer också att ske i Stockholms kommun om SD kommer in i kommunfullmäktige.

Vilka fler oheliga allianser finns det mellan (m) och (s) ???

http://www.expressen.se/ledare/1.1998388/gunnar-wetterberg-blockpolitikens-dyra-forbannelse

http://www.arbetsgivarverket.se/t/newspage____1085.aspx

http://www.notisum.se/rnp/sls/lag/19820080.HTM

Hur ser en arbetssökandes röstsedel ut ett valår?

Vad står det i bilagan till röstsedeln?´

Ett decennium med 3 st val, år 2002, år 2006, och år 2010.

- Åtgärden "Agan" och plus-jobben åren 2000-2007.

- Åtgärden "JOB" och fas 3-jobben åren 2007-2010.

- Sänkta ersättningar, jobbkriser, ökad arbetslöshet, massarbetslöshet.

- Makten delegerad till myndigheter och tjänstemän.

Och generellt åren 2000- 2010:

- Åtstramad yttrandefrihet - du får inte vara kritisk - det är politiskt inkorrekt.

- Såvida du inte är ledarskribent på en tidning, och därmed en politisk megafon.

- Sverige är ett litet och känsligt land med ett svagt självförtroende.

- Fasaden måste hållas upprätt.

Ja, det har alltså inte hänt så mycket, allt trampar på i samma gamla vanliga fotspår.

When the people fear their government, there is tyranny; when the government fears the people, there is liberty.
Thomas Jefferson

AF-kontor Nynäshamn: http://www.metro.se/2010/05/21/26619/kvinnlig-amschef-kravde-sex-av-anstal/

Hur betedde hon sig då mot arbetssökande innan hon uppgraderades till kontorschef på ett AF?

En stor del av den anställda personalen inom AF huvudkontor (HK) är klass-resenärer, en intern uppåt-karriär från AF-golvet via LAN (länsarbetsnämnd) till AMS (AF HK), och även klassresenärer rent socialt sett (40 - 60-talisterna där är i huvudsak rekryterade utifrån gräsrotspolitiken och LO- facken).

För den personalen på HK innebär det en ytterligare extra status att jobba uppåt mot Arbetsmarknadsdepartementet, och uppåt mot de sittande politikerna på en central riksnivå (formella och informella kontakter med utskotten).

HK-personalen ska egentligen ha koll på de anställda nere på förmedlingsgolvet, men det är ingen status i de uppgifterna, så de uppgifterna försummas, trots ett intranät med en möjlighet till en daglig och upprepad info om regelverken.

Det verkar som om en kontinuerlig dialog mellan nivåerna i organisationen saknas helt.

Så "pappa" AMS (HK), och "mamma" LAN (numera HK), struntar i "barnen" på AF-golvet. Och det är rätt många "barn" på ca 350 ställen.

Fotfolket på AF får leka precis hur de vill med de arbetssökande, och hitta på egna regler.

Varje AF-kontor, och t.o.m varje AF-handläggare har i princip sin egen individuella arbetsmarknadspolitik.

Och, om det då upphandlas individuella privata "coachers" som ett alternativ till AF-handläggare, och som delar ut sina små reklamlappar utanför AF-kontoren, och bjuder på kaffe med dopp, så gäller det att själva upphandlingen av dessa har varit professionell, vilket enligt pressen verkar ha varit tveksamt.

När det sedan går rakt åt pepparn med "leken" med de arbetssökande på AF-kontoren, så rycker mamma och pappa HK ut med ett kraftigt försvar och curlar fotfolket, för den egna organisationens skull, och för att inte förstöra sitt eget varumärke, och sin uppnådda och åtrådda status.

Så går det även till inom t.ex F-kassorna, med samma pyramid-organisation, och samma taktik och strategi.

Konsekvensen blir att en hel del arbetssökande drabbas av maktmissbruket på AF-golvet, och detta ständigt uppbackat av AMS-juristerna

Låt säga att 20 % drabbas (en låg siffra), det blir ca 150.000 av de inskrivna sökande vid AF.

När dessa berättar om det som hänt för 10 kompisar, så blir resultat 1,5 miljoner personer som är bekanta med fallen.

Sådant påverkar och drabbar de sittande rikspolitikerna negativt vart fjärde år vid valurnorna.

Vilket förmodligen kommer att innebära, och då redan sedan valet år 2006, att det blir ständiga block-skiften var fjärde år, inklusive ett och annat missnöjesparti, som kommer att röra om i köttgrytan, förhoppningsvis på ett positivt sätt.

Många är kritiska : http://www.dn.se/ekonomi/svenskt-naringsliv-starkt-kritiska-till-arbetsformedlingen-1.1110434

Underkänt: http://www.dn.se/nyheter/sverige/arbetsformedlingen-far-uselt-betyg-1.1113879

För lääänge sedan bodde jag i samma studentkorridor på Axtorpsvägen i Umeå, som en av de högsta cheferna på AMS. Där bodde också hennes pojkvän.

Det fanns en snygg blondin i korridoren, så det pågick sannolikt ett triangeldrama under bordet.

Undrar hur det gick för Birgitta, som skulle bli tandläkare, och roliga kraftiga Margareta, och runda Rut, och Kjell, med sin matte, teknik och politik . . . . ?

En gång åkte vi alla i korridoren över till Finland, oooops vilka påhäng . . .   

Jag minns att jag då köpte en vit blus med volanger, och en hellång lila brokadkjol där i Finland. Hur hade jag råd med det? Med studielån? Och finska snygga stövlar till det västerbottniska klimatet.

En annan hög chef där nu, vars mamma var förmedlare, har alltså gjort en klass-resa, bland många av dessa chefer.

Det var trist att lämna korridoren 1972 för jobb i Stockholm, men det var hög arbetslöshet då som nu. Som tur var hade jag tidigare jobbat under studierna (i Uppsala) på just det stället som jag fick jobb på i Stockholm. Något som gäller, och är viktigt även idag.

Cheferna på AMS har alltid varit kopplade till sittande politik:

1948-1957 Gustaf Wahlberg
1957-1973 Bertil Olsson
1973-1983 Bertil Rehnberg
1983-1989 Allan Larsson
1989-1997 Göte Bernhardsson
1997-1999 Bosse Ringholm
1999-2005 Anders L Johansson
2005- 2008 Bo Bylund

Sommaren 2008 Lena Liljebäck

1 sept. 2008 - f f   Angeles Bermudez-Svankvist

Ovanpå allt detta har jag även jobbat inom AMS, under 4 - 5 år på 80-talet (med IT).

Så idag har jag både inside- och outside information.

Kan någon bli trovärdigare?