Denna blogg har i många inlägg handlat om PuL (Personuppgiftslagen), därför att jag dels är speciellt intresserad av den lagen och dess funktionssätt, och jag har även tidigare jobbat med den inom IT-området.

Personuppgifter kan dels bestå av 1) koder, och dels av 2) löpande text.

1) Koder kan bygga på rena 3) fakta, eller på 4) bedömningar.

3) Fakta kan t.ex vara:

 "Föräldraledig" = kod xx.

 "SFI-studier" = kod yy.

4) Bedömningar, vilka kodas, kan vara: 5) riktiga, eller

6) godtyckliga och skönsmässiga bedömningar.

1) Koder är strukturerad information, och 2) löpande text är ostrukturerad information. 

Som exempel:

En avanmälan från AF kan bygga på rena fakta, eller en bedömning.

Datainspektionen (DI) handlägger ärenden/koder avseende PuL som bygger på fakta, eller ordbehandling (löpande text).

I ett konstaterat fall, som nu ligger hos Europadomstolen , har däremot en Länsrätt tvärtemot handlagt en kodad skönsmässig bedömning enligt PuL och inte korrekt enligt Förvaltningslagen.

Ett annat fall är en kommun vilken använder fördefinierade koder som motsvarar ett speciellt fakta men kan betyda olika saker, d.v.s ger en och samma kod dubbla eller flera olika betydelser.

Saknar A-kassa (kod 02) kan t.ex. betyda både: förbrukade 300 dagar A-kassa, eller saknar en upparbetad inkomstrelaterad A-kassa, eller har arbetat men saknar medlemskap i en A-kassa.

Sammanfattningsvis:

Många myndigheter och tjänstemän behärskar inte Personuppgiftslagen (PuL).

Även IT-folket är okunniga och bygger datasystem utifrån övergripande sammanställningar av uppgifter, och inte utifrån vikten och betydelsen av individuella och differentierade korrekta personuppgifter/koder.

Personuppgiftslagen är straffrättslig, och ger skadestånd.

Detta bör alla medborgare vara uppmärksamma på i Sverige.

Andra kungar och drottningar infogade i rutor.  :-)

Effektiva kommunala organisationer?

Thinking outside the box?

Fyll innehållet i boxen med något vettigt först!

Några exempel från verkligheten, organisation hos en enhet inom en kommun-del inom Stockholms kommun, och avseende handpåläggning för medborgare "som uppbär kommunalt försörjningsstöd".

Före maj månad år 2006, organisation:

1. Bidragsgruppen för personer/sökande nära arbetsmarknaden.

2. Vuxengruppen för personer/sökande lååångt från arbetsmarknaden.

En svart och vit-uppdelning.

Under hösten/våren år 2005/2006 hade en käck skridskoåkande enhetschef kommit på idén att koppla in dyra externa konsulter för en omorganisation av enheten.

Då blev resultatet som följer:

1. Mottagningsgrupp

2. Bidragsgrupp

3. Basgrupp

4. Rehabgrupp

3. och 4. motsvarade då den tidigare Vuxengruppen.

Nya gråzoner i uppdelningen.

Våren år 2010 skedde åter en ny organisation enligt följande:

Då fanns ett större fokus på chefer (löner och titlar).

Gruppchef 1 Mottagning

Gruppchef 1 Bidrag

Gruppchef 2 Bidrag

Gruppchef 1 Socialsekreterargruppen

Gruppchef 1 Arbetsmarknad

Gruppchef 2 Arbetsmarknad projekt

Avd. chef för alla gruppchefer

Stockholms kommun (14 st stadsdelar) betalar ut 83,1 miljoner / månad i kommunalt försörjningsstöd på existensminimum.

47 % av mottagarna är arbetslösa/arbetssökande.

Ovan stadsdel betalar ut ca 9,5 miljoner / månad.

Eller ca 8.300 kr i snitt per hushåll per månad (1.200 st hushåll exkl. barn).

Det blir blankett-granskning och penga-utbetalningar till 20-25 st hushåll per handpåläggare / månad inom enheten.

Stadsdelen har sammanlagt 1.300 skatteavlönade anställda.

Totalt finns det drygt 40.500 kommunalt anställda, då både lokalt och centralt inom Stockholms kommun.

Ibland behövs det 3 st personer för att skruva i en glödlampa inom denna ofantliga kommunala sektor.

  Processer.

Mitt i sommar- och semestertider tänker jag skriva litet om materiell och formell processledning inom rättsväsendet.

I korrumperade odemokratiska stater kan en formell passiv processledning (RB 42:6, yttre ram) användas strikt, för och till att t.ex. styra bort obekväma mål, d.v.s. en sådan befogehet utnyttjas, och de s.k rättstjänarna kan då vara restriktiva till en synes oändlig icke existerande gräns.

Materiell processledning (officialprincipen, RB 42:8 st. 2) innebär t.ex och bl. a att EKMR bör tillämpas.

SOU 1982:26. Prop. 86/87:89.

En ackusatorisk process innebär att lyssna på och läsa uppgifter från samtliga parter.

Yttrandetider kan i mål anpassas till enbart handläggares semestrar, d.v.s t.ex under en kort och därmed omöjlig tid, eller en lång tid.

Mål kan därmed avvisas, allt efter behag, eller med hot om en avvisning.

Formell processledning betyder i princip att offentliga jurister överlåter till medborgarna och till privata jurister att göra jobbet, i tron att dessa sparar pengar (på kort eller lång sikt?).

Godtycklighet kan alltså förekomma såväl inom rättsväsendet som hos andra myndigheter.

Parternas rättssäkerhet är inte sällan beroende av slumpen. Lika fall behandlas inte lika på grund av att en materiell processledning antingen inte tillämpas, eller blir skönsmässig.

Sedan finns dispositiva och indispositiva tvistemål.

Dispositiva tvistemål kan avgöras via förlikning.

Indispositiva avser tvistemål som rör hela samhället, där endast staten kan besluta.

Det finns också dispositiva mål med indispositiva moment.

Inklusive civilrättsligt tvingande lagregler.