Föreskrifter för arbetsförmedlingen (AMSFS)

Inledande bestämmelser

1 §

Alla som har rätt att arbeta i Sverige har också rätt att skrivas in vid, och få service av den offentliga arbetsförmedlingen.

Utöver den offentliga statliga servicen från arbetsförmedlingen måste de arbetssökande överleva ekonomiskt på något sätt.

Då gäller antingen:

1)  Statlig A-kassa: Lag (1997:238)

2)  Statligt Aktivitetsstöd: under en statlig arbetsmarknadspolitisk åtgärd:

 Lag (1996:1100)

3)  Eller via kommunala pengar: SoL 4:1, Lag (2001:453)

4)  Eller en kombination av 1) + 3) eller 2) + 3)

De kommunala pengarna är Obeskattade och Ej pensionsgrundande. 

Vidare krävs det, att du och din familj i princip är "barskrapade" innan du kan få några pengar från kommunen.

5)  För att erhålla kommunala pengar ska, enligt en dom i Kammarrätten, de arbetssökande skriva under samtycken, därför att den KOMMUNALA verksamheten är av SÅDAN ART. 

Kammarrätten förklarar dock inte vad de menar med detta.

(LR 7845-08 resp. KR 5673-08).

Av vilken ART är den statliga arbetsförmedlingens verksamhet?

Av vilken ART är de privata anordnarnas verksamhet?

När A-kassan är slut vad ska de arbetssökande i Sverige då leva på ekonomiskt?

Åtgärder och aktivitetsstöd är ju ingen rättighet enligt AMS. (Europadomstolen den 7 april 2009).

Vad krävs det för att svenskar ska få erhålla den rättigheten?

När en sökande tackar NEJ till en AF-åtgärd så blir den sökande avanmäld. Då är det plötsligt en skyldighet.

Om det är en skyldighet är det också en rättighet.

Svar önskas från Länsrätten och Kammarrätten!

Eller från JO eller JK.

Eller från någon politiker.

Själv har jag överlevt på:

- Först på 1).

- Sedan på 3), i brist på AF service och därmed i brist på 2).

- Därefter på 5) = totalavslag på kommunala medel.

- Därefter på 2) lägsta belopp, p.g.a kommunala avslag på A-kasseavgiften + kompletterande 3).

Även vid kompletterande 3) gäller regeln "barskrapad".

Varken LR eller KR skriver något om nödmedel i "Brommadomen", vilket måste tolkas som att samtycke-kravet är ett genuint tvångsmedel för kommunen.

I mina LR-mål beviljades livsmedelsposten tillslut av LR, MEN Länsrätten skriver endast ang. hyresbeloppet - " avhysningsrisk kan föreligga" -, och ingenting annat (!?!).

Fritidspolitikerna i kommundelen röstade sedan om 7 av de 8 månaderna obetald hyra. 

Kammarrätten nekade rättshjälp till juridiskt ombud.

Stockholms kommun har drygt 20 st egna jurister.

Observera:

2008-06-12 inkom denna Länsrättens dom till Stockholms kommuns stadsjurist (och till Bromma stadsdels nämnd/delegater).

Fr.o.m juni år 2008 avslog min kommundel (= en annan kommundel inom Stockholms kommun) ALLT även livsmedelposten och hyresbeloppet, d.v.s avslag på nödmedel.

Livsmedelposten under 4 månader (tills Länsrätten biföll min överklagan i slutet på september år 2008), och hyresbeloppet under 8 månader t.o.m januari år 2009.

I juni år 2008 hade nödmedel pågått fr.o.m april år 2007.

Den juridiska proportionalitetsprincipen?

På grund av grova kommunala tjänstefel har detta ärende (och kommer att), i det lååånga loppet, kosta de kommunala skattebetalarna i Stockholms kommun dyrt.

I Länsrättens dom i juni år 2008 (Bromma kommundel) deltog 3 st kommunala fritidspolitiker:

- En försäljare från Upplands-Väsby (v)

- En man tillhörande (s)

- En kvinna tillhörande (s)